Italian Early Renaissance Painter, 1445-1510 Alessandro di Mariano di Vanni Filipepi, better known as Sandro Botticelli or Il Botticello ("The Little Barrel"; March 1, 1445 ?C May 17, 1510) was an Italian painter of the Florentine school during the Early Renaissance (Quattrocento). Less than a hundred years later, this movement, under the patronage of Lorenzo de' Medici, was characterized by Giorgio Vasari as a "golden age", a thought, suitably enough, he expressed at the head of his Vita of Botticelli. His posthumous reputation suffered until the late 19th century; since then his work has been seen to represent the linear grace of Early Renaissance painting, and The Birth of Venus and Primavera rank now among the most familiar masterpieces of Florentine art. Details of Botticelli's life are sparse, but we know that he became an apprentice when he was about fourteen years old, which would indicate that he received a fuller education than did other Renaissance artists. Vasari reported that he was initially trained as a goldsmith by his brother Antonio. Probably by 1462 he was apprenticed to Fra Filippo Lippi; many of his early works have been attributed to the elder master, and attributions continue to be uncertain. Influenced also by the monumentality of Masaccio's painting, it was from Lippi that Botticelli learned a more intimate and detailed manner. As recently discovered, during this time, Botticelli could have traveled to Hungary, participating in the creation of a fresco in Esztergom, ordered in the workshop of Fra Filippo Lippi by Vitez J??nos, then archbishop of Hungary. By 1470 Botticelli had his own workshop. Even at this early date his work was characterized by a conception of the figure as if seen in low relief, drawn with clear contours, and minimizing strong contrasts of light and shadow which would indicate fully modeled forms.  Related Paintings of BOTTICELLI, Sandro :. | The Adoration of the Magi dfg | The Virgin and Child with Two Angels and the Young St John the Baptist | Portrait of a Young Woman | Illustration to the Divine Comedy | Lamentation over the Dead Christ |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Juan de Arellano
(3 August 1701 - 13 October 1776) was a Spanish painter of the Baroque era who specialized in floral still life paintings. Born in Santorcaz, near Madrid, where he died. He was a pupil of Juan de Solis. Heavily influenced by Flemish and Italian painters (such as Mario Nuzzi), Juan de Arellano was considered to be exceptional in this thematic. According to one of his colleagues, de Arellano decided to focus exclusively on floral paintings because it offered more pay while requiring less work . Some of de Arellano's most famous pieces include Bouquet of Flowers (c.1660), and Garland of Flowers, Birds and Butterfly, currently on display at the Louvre. He also painted for the sacristy of the church of San Jerenimo el Real of Madrid. See Bodegen for a description of one style of Spanish still life painting.
Adolph Tiedeman
1814-1876